Harry Potter and the Half-Blood Prince (Bio)

Den sjätte filmen om Harry Potter har haft biopremiär. Själv gick jag ett par dagar efter på en fullsatt biosalong.

Joanne K. Rowlings berättelse blir mörkare för varje år på Hogwarts, vilket presenetas väl i filmerna. I sjätte filmen känns mörkret av redan från första minuten (även om den inte börjar på samma sätt som boken).

Harry Potter får denna gång privatlektioner av Albus Dumbledore, där han får se gamla minnen som handlar om Voldemorts barndom. (I filmen får vi dock endast se ett fåtal sådana minnen, men det är väl ett resultat av tidsbegränsningen i en filmatisering.)

Det verkar också som om Draco Malfoy har fått ett uppdrag av självaste Voldemort. Följer han pappa dödsätare i spåren trots allt? Har Snape koll på läget?


Quiddich är tillbaka på Hogwarts (i böckerna är denna magiska sport ständigt närvarande, men filmerna har inte gjort särskilt mycket plats för detta) och Ron försöker få sin plats i laget som målvakt. Om han nu bara kan hålla nerverna i styr...

Trots allt mörker skapas band som tidigare legat och ruvat under ytan. Kärlek, svartsjuka och vänskap har fått mer betydelse än tidigare och är en stor del av filmens handling, inte bara i och med att deras nya potions-lärare börjar med att visa dem ett kärlekselixir.

Så hur var då filmen?
Ja, naturligtvis inte lika bra som boken. Man ska inte vänta sig att en bok på 650 sidor ska få plats i en film på 2½ timme. Första boken är på på omkring 400 sidor och även denna gavs 2½ timme - you do the math. Men man har lyckats få med mycket av det som är viktigt, även om jag ibland kan störa mig riktigt mycket på att man ändrar saker i handlingen utan orsak. (Stör mig framför allt på en scen mot slutet av filmen, där jag omöjligen kan begripa varför man inte kunde följa boken istället för att ändra om till något som verkar fullständigt ologiskt och orimligt, men mer tänker jag inte säga om saken.)

Harry och Dumbledore får det hett om öronen när
de beger sig av till ställen de inte är välkomna.

Men allt som allt var det en storslagen film, återigen, och jag kan absolut rekommendera den. När den kommer ut på Blueray i november kommer den ingå i min samling då den är klart värd att ses om.

Men läs böckerna! De må vara barn-böcker, men de är fantastiskt välskrivna. Den svenska översättningen är förvisso riktigt bra, men läs dem på engelska - det är helt klart värt det. (Dessutom är det lättläst engelska eftersom det, som sagt, är en barn/ungdomsbok.)

Betyg:
Filmen som helhet: 4,4

Transformers - (Blueray)

Det skulle ta över 20 år innan det blev en spelfilm, men Michael Bay har nu skapat inte bara en, utan två filmer, varav den andra är bioaktuell i skrivande stund. Storyn är väl i sig ganska fånig och passar egentligen bäst i den form den började - tecknad barnfilm på 80-talet. Två "klaner" av enorma robotar som kan ändra skepnader: Autobots har blå ögon och är snälla och vill skydda mänskligheten, medan Decepticons (hörs väl på namnet om man kan lite engelska) är de onda (och ja, naturligtvis har de röda ögon).

Dessa två klaner hittar till jorden då en enormt mäktig artifakt har landat på vår lilla planet. Deceptikons ledare Megatron vill förstås åt denna för att härska över universum, medan Autobots och deras ledare Optimus Prime bara vill väl och försöker därför förhindra detta. Naturligtvis hamnar vi stackars människor i kläm i detta krig.

Sam Witwicky (Shia LaBeouf) lyckas, när han köper sin första bil, slänga sig mitt in i smeten, då bilen i själva verket visar sig vara en autobot. Det dröjer inte heller länge innan han drar med sig sin stora kärlek (som knappt känner till hans namn) Mikaela Banes (Megan Fox) i detta ofrivilliga äventyr i jakten på att rädda världen.

Storyn må vara ganska simpel, och inkludera en ganska klichéartad kärlekshistoria, men den fungerar. Den är enkel och underhållande, inte en film som ger huvudbry för att man inte förstår vad som händer. Ingenting revolutionerande, men det är helt okej.
Världens öde vilar i
denne unge mans händer.

Vad som däremot imponerar är bild och ljud!

Bilden är bland det bästa jag
sett på min HDTV och stundvis
är den overkligt bra. Hissnande actionscener likaväl som lugnare moment - allt i referensklass.

Ljudet är också det helt suveränt och man kan brassa på så att man sitter och skakar i soffan. (Tyvärr bor jag i lägenhet, så på grund av grannsämjan får jag väl inte helt utnyttja detta särskilt ofta, men jag skulle kunna.) Hela registret finns med: surroundhögtalarna används flitigt, och subwoofern får visa hur det känns (bokstavligt talat) när när bastonerna går ner till nivåer som är knappt hörbara för våra mänskliga öron.

Transformers är en actionfilm som innehåller det mesta man kan förvänta sig av en 2½ timme lång film av det här slaget. Bild och ljud är som sagt helt suveränt och verkligen något att rekommendera för den som vill visa vad Blueray går för. Storyn må vara simpel, men den är underhållande och lockar till ett och annat skratt, en del spänning och förstås en del kärlek. Skådespelarinsatserna är också helt okej - inget att klaga på där.

Klychéer eller inte, Transformers är bra!

Betyg:
Filmen som helhet: 4,3
Skådespelarinsatser: 4,1
Bildkvalité: 5,0
Ljudkvalité: 4,9
Handlingen: 4,1

Corpse Bride - (Blueray)

Först ut blir Corpse Bride.

Redan från första minuterna strålar det av Tim Burton, och Danny Elfman har som vanligt stått för musiken, vilket är minst lika tydligt. Filmen handlar om Victor van Dort (Johnny Depp) och hans kommande giftemål med Victoria Everglot (Emily Watson). Victor är mycket osäker som person och kan under repetitionen inför brölloppet inte memorera sina vigsellöften, något en mycket strikt pastor Galswells (Christopher Lee) inte finner det minsta roande och vägrar att viga dem till dess Victor har memorerat sina löften.

Med allas ögon på sig flyr Victor ut i skogen och börjar där memorera sina löften högt för sig själv. Till slut har han fått ihop alltihop och avslutar med att trä ringen över en gren som sticker upp ur marken.

Det visar sig dock inte alls var en gren, utan ringfingret på Emily (Helena Bonham Carter) som nu stiger upp ur sin grav i tron att hon är nygift. Här startar komplikationerna som bygger upp resten av filmen. Victor är trolovad till Victoria, men finner sig, genom detta osannolika missförstånd, gift med ett lik.

Filmen är full av typisk Tim Burton-humor. Till stilen känns den som en upputsad version av succén Nightmare Before Christmas från 1993, men med en helt annan historia.


Bilden är kristallklar i full HD med färgstarka pastellfärger och skarpa kontraster. En intressant detalj är att alla levande varelser går i dystra gråtoner, medan världen bland de döda fullständigt sprudlar av färg.


Ljudet lämnar heller inget att klaga på, och musiken är härlig. (Måhända skulle jag vilja ha mer av den underbara pinaomusiken som dyker upp vid några tillfällen, men det kanske beror på att jag är helt såld på pianomusik.)

Absolut en film att rekommendera!

Betyg:
Filmen som helhet: 4,0
Skådespelarinsatser: 3,8
Bildkvalité: 4,9
Ljudkvalité: 4,2
Handlingen: 3,9

En blogg med tema..

Ja, det blev en till blogg. Här tänkte jag slänga ut mig åsikter om det jag läser och filmer jag ser på bio eller vid hemmabion. När det gäller film (i synnerhet om det är på Blueray) kommer jag också ta med information om hur jag ansåg att bild- och ljudkvalitén var. När det gäller böcker blir det väl snarare lite om hur språket var (för det påverkar ibland nästan lika mycket som själva storyn) om jag tycker att det är information värd att nämnas.

Ja, så det var tanken med den här bloggen: En plats för mina recensioner av filmer och böcker.